Snart har det gått ett år sedan Maximus somnade in utav sina skador. Det gör fortfarande oerhört ont i mitt hjärta och det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Satt nyss ute på Maximis hemsida och hittade där två bilder på Maximus när han var liten som jag själv inte hade kvar pga dator haveri. Varför fick jag inte ha dig kvar hos mig saknaden efter dig är stor. Sköt om dig där uppe min lilla björn.
1 kommentar:
Gud vad underbar han var.
Både som stor och liten (eftersom jag aldrig fick äran att träffa honom, har jag ju enbart sett på bilder. Att förlora någon så nära är en av de största och värsta sorgerna man kan uppleva!
Upplevde för första gången detta förra sommaren, men min älskade Molly klarade sig och fick en ny chans. Redan då började det ringa en klocka i huvudet på mig, skaffa en till hund medan hon är i livet.
Jag vet med mig att jag kommer bli helt knäckt när hon går bort.
Lätt min ögonsten.
Ledsen för din skull, och hoppas valparna, så länge du nu har kvar dem ger dig mycket lycka! :)
Skicka en kommentar